”Botten först”

”Botten först”

Dags igen. Budskap. Det var länge sedan nu och jag har saknat det lite måste jag erkänna. Nu när det händer igen. Jag betraktar mig åter som öppen. Mottaglig. Sårbar. Begrundande. Kanske rör det oss? Eller bara mig?


För ett tag sedan stod jag vid pantmaskinen i en av våra lokala butiker och skulle börja mata in flaskor. Då såg jag displayen. Den display jag rimligtvis sett massor av gånger utan att fastna för vad som står.

”Botten först”.

Just där och då betydde det något för mig. Något annat än hur jag korrekt matar in en pet-flaska i maskinen. Jag har inte kunnat släppa det.

Om jag tar fasta på ”botten först” och varför det gick rakt in i mig hamnar jag i tankar om livscykler. Livsvillkor. Vad som varit, vad som är och vad som komma skall. Jag är mycket i sådana reflektioner just nu. Lever det, läser om det och betraktar det kring mig. Möter också andras reflektioner i alla möjliga sammanhang. Tankar om hur tillvaron är beskaffad. Det föder nya tankar hos mig.

Våra liv pågår ju ständigt i sitt eget mak och tempo. Vi har lite olika alternativ till hur vi kan förhålla oss som jag ser det. Vi kan möta det face-to-face och säga välkommen. Vad bjuds? Vi kan lydigt åka med utan större motstånd, vi kan försöka bromsa in och rent av tvärnita, kanske backa. Eller så kan vi rusa före, springa för allt vad benen bär. Fly från livet och oss själva.

Men vi undslipper inte livets rörelse, skeenden och innehåll. Oavsett vilket förhållningssätt vi väljer.

Det känns ibland som om livet är en brottningsmatch, där jag rumlar runt och intar diverse märkliga positioner för att klara av matchen så att säga. Försöker slinka undan, klamra mig fast och hålla i om vartannat. Stundtals befinner jag mig i övertag – har kopplat grepp – stundtals befinner jag mig i ”dödläge” – passivt avvaktande – och stundtals i underläge. Bruten, maktlös och frustrerad.

Jag tycker nog inte att livet någonsin är särskilt vilsamt. Nej. Det är rätt slitsamt. Det är för all del stimulerande att brottas. Men det kostar på.

Jag har en himmel som själslig fond för mitt liv. En rosa, mjuk himmel. Ungefär den som jag ser utanför mitt vardagsrumsfönster varje kväll. En himmel som dock har mörka moln lurandes långt bort i horisonten. Det är inte alltid de mörka molnen drar in och världen mörknar. Långt ifrån. Men det vilar nästan alltid ett hot på håll. Oftast är det oklart för mig vad hotet består av. Det är ”bara” en känsla. Men det bor något djupt oroligt i mig tänker jag.

Så på brottningsmattan- i full match- och med en opålitlig rosa himmel som kuliss – pågår det som är mitt liv.

Varför brottas så förtvivlat tänker jag nu? Sliter vi inte alla på våra vis? Gör vi inte alla motstånd? Parerar? Flyr? Ignorerar? Distraherar? Vi är ju bara människor. Inget mer, inget mindre.

Försöker vi så hårt vinna brottningsmatchen mot livet, att vi inte känner blodsmaken och mjölksyran för än det är för sent? Trägna, envisa – fulla av vilja, lust och hopp. För att vi så gärna vill att allt ska vara bra. Lätt. Ljust. Flyta mjukt. Vi godtrogna, ömma, optimistiska själar. Med hjärtan som blöder för det mesta.

Jag kämpar ofta med att hitta flyt och lätthet. Min allvarsamhet är en kompanjon sedan länge och den breder gärna ut sig i perioder. Den manövrerar inte på något sätt ut glädjen, men den armbågar sig långt fram i sinnestillståndskön. En buffel verkligen. Anser sig vara viktig. Har ett bekräftelsebehov. Jobbig jävel det där allvaret.

I denna kamp för att hitta flyt och lätthet – för att hålla kvar min rosa mjuka himmel – sliter jag ibland mycket hårt. Själsligt och energimässigt. Det kostar så mycket att försöka manövrera känslolivet och livet för övrigt. Som har sitt eget mak och tempo. Sina parametrar som inte är upp till mig att välja. Bara att hantera.

Inte sällan är det andras premisser som bildar mina villkor. Andras behov och andras ego definierar mina skyldigheter. För att jag är ju där. Den jag är. Och jag antar uppdraget. Alltid. För att det behövs. Tror jag. Den inbillade nödvändige.

Det är här någonstans ”botten först” kommer in i bilden. Livscykeln som i omgångar leder mig uppåt, framåt, planar ut lite och sedan nedåt. Stadiga rörelser. Återkommande rörelser.

Livets gång? Som jag försöker bekämpa? Min dummer. Varför inte bara falla lite snyggt och åka med? Lägga mig platt på rygg där på brottningsmattan. Se livet rätt i ögonen och säga ”Ok -jag ger mig. Du vinner. Bring it.”

Tillåta mig att lämna en liten wo. Låta mig nå botten. Det behöver ju inte alls vara dramatiskt, farligt, tragiskt eller svart. Utan bara en botten. En botten är ju också ett stopp. En ände och plats för vändning. Förändring. Det känns ju ändå rätt spännande. Nå botten för att vända om. Det gör ju människor mest hela tiden.

Skulle jag helt enkelt ta och följa med nedåt och se hur det ser ut där nere? Kanske få klarhet i varför jag ens kämpar så. För att sedan vända blicken uppåt och ta sikte på ytan. Syret och ljuset. Låta det fylla mina lungor, min blick och min själ. Vända uppåt med starka simtag. Acceptera livet så som det färdas med mig.

För att färdas är att röra sig. Rörelse är utveckling. Utveckling är fräscht och viktigt.

Jag ska försöka fightas mindre med livet och låta det visa vägen istället. Förlita mig på skeenden. Livet borde ju rimligtvis vara större och skarpare än mitt intellekt. Vill jag tro. Jag vill inte brottas mer. Inte just nu. Kanske tar nya tag i en annan tid. Andra grepp på brottningsmattan. I ett annat varv i min livscykel. Men just nu – låter jag botten visa sig för mig. Jag är intresserad.

”Botten först”.

Sen. Vända. Om. Uppåt. Starka. Simtag. Mot. Rosa. Himmel.

För att livet är…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close